Jag är en människa med en god och en ond sida, precis som vem som helst antar jag, men i min värld(huvud) så har alltid den mörka sidan härskat. Inte så att jag varit elak mot andra personer, bara mot mig själv, även om man ibland gör misstag precis som man gör.  Så länge har den haft ett järngrepp om mina handlingar och självkänsla(vilken självkänsla) att jag som 24-åring sitter framför min dator med en

halv-gymnasieutbildning, nästintill ingen jobb-erfarenhet och en helvetes låg självkänsla.

Men det där var väl inte så farligt tänker ni, pfft, jo om det var något annat som hindrat mig som pengar, intelligens, en person som jag kunde ta bort, eller ett ben som saknas så skulle det varit en enkel grej(inte för att något av det tidigare är något lätt att hantera men ur mitt perspektiv så skulle det var guld värd att kunna ta och visa det som gör ont och är svårt) att vända skutan och ro hem betygen, söka jobb febrilt, men just nu är det mig själv som hindrar mig. OCH HUR FAN TAR MAN KÅL PÅ SIG SJÄLV UTAN ATT TA KÅL PÅ SIG SJÄLV.

För så känns det nästan som, precis som jag vill byta kropp och själ, döda det skal jag sitter i och krypa in i något annat varmare, ett skal som fått uppleva komplimanger från sig själv, roliga upplevelser som inte är begravda under tjockt slam av självhat och tårar och känna energin som spritter ut i fingertopparna redo att röra på sig. 

Ett skal som är grönt, som inte haft en massa chanser som den missat som inte känner sig misslyckat.

Men det går inte, utan man får en mängd tid och skal, och det är upp till en själv vad man skall göra med den tiden och hur man skall forma skalet, det gäller bara att vara formbar.

På senare tid har det hänt mycket, och med senare tid menar jag de senaste 5 åren, kampen mot det mörka i mig har börjat, en lång och en väldigt kort relation har passerat, den första gav mig så mycket i alla spekterer av mitt liv, finns inte ord och hon var nog den mest kompletta människa som jag någonsin mött och det var mycket tråkigt att det inte höll, den andra en kort inspiration som gav mig mer insikt om vem jag är att världen inte är så skrämmande, men båda har jag kvar som vänner, känslor har vaknat, ögonen har öppnats, stängts och sedan öppnats igen för att kunna hantera den världen som den sett. Tankar har skapats tagits bort och skapats igen för att formas till något som jag kunnat behålla och stopppa in i det kärl som sakta har tagit form av en vacker självbild, något jag vill bära med mig och visa upp.

Terapi, massor av tårar, skratt, konfrontationer, tränning för kropp och själ, utmaningar stora och små, tankar 24/7 och press, massor, massor av press för tiden är knapp...

Hur som helst så var detta en liten inblick i mitt liv och de senaste kapitlen i det. Det kan synas som fullt normala tankar det som skrivs ovan men...låt mig säga såhär, innan du går utan för dörren nästa gång, byt ut självkänsla och trygghet att känna sig hemma någonstanns osv, mot rädsla och osäkerhet så får du i en inblick hur hela mitt liv har varit(o ja du går inte ut då). 

Nog av det förflutna, syftet med denna sida kommer bli att den kommer fungerar som ett utlopp för mina tankar, båda gamla och nya men mest nya, något som jag aldrig haft, alltid varit tyst förrutom med väldigt få personer.

Nä nu orkar jag inte skriva mer, men jag hoppas för den som läser att du kanske känner igen dig, kanske kommer det jag kommer att skriva hjälpa dig eller kanske inspirera dig, vem vet.

På återseende, till dess peppa med:  Metallica - Broken, Beat And Scarred

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helgens händelser påverkar fortfarande. Mina tankar surrar fortfarande kring det som hände. Jag försöker slita mig, idag skulle jag gå ut o arbeta, flytta den sista veden. Tar på mig kläder. Andra glasögon, jag är redo, jag försöker förbereda mig, me...

...nej inte filmen, som man kan tänka sig lite av den mer mänskliga karaktären, jag och min bror. Helgen hade varit jättebra med roliga grejer som Nordens Ark, äta massa god mat etc. Men så lördagkväll så kom jag lite på sne med min bror som van...

Onsdag   Det är fan löjligt hur det kan vända för mig, men det har smyget sig på lite,  mer tröstötande, svårare att ta sig ut, mer rättretlig också smäller det bara, skam, ångest och rädsla slår ner mig i min säng, jag gråter och skriker, ing...

Mycket av mitt liv består av rädsla, den har styrt mig nu i flera flera och månader men nu har jag äntligen där jag vill ha den, nu får jag inte backa, då går allt bara dåligt, nu ska den bort, nu ska jag leva!   Dags för backlöpning! Huzzah! ...

           Idag har det varit segt, men jag har endå gjort vad jag kunnat och än är ju inte dagen över. Hittils har jag iaf, sovit bra, skönt, orkat upp o startat att baka en dubbel satts av http://www3.arla.se/Default.aspx?id=17653&RecipeI...