Onsdag

Det är fan löjligt hur det kan vända för mig, men det har smyget sig på lite,  mer tröstötande, svårare att ta sig ut, mer rättretlig också smäller det bara, skam, ångest och rädsla slår ner mig i min säng, jag gråter och skriker, ingen hör för dom är som dom ska på jobbet, det går någon timme, mer gråt och kramande mitt täcke,jag skricker av rädslan, jag tänker jag måste fly någonstanns, kravlar mig bort till datorn, hukande, ulkande i min fina ikeastol vaggar jag fram och tillbaks. Välkommen ropar windows, jag vill fly men inte ens mitt köra alterego kan inte rädda mig, jag är ingenstanns bara i mitt huvud. Måste se på något, tankar ner en film, tittar, tankar ner serie, flyr för sekunden, tiden går och källardörren öppnas o stängs. Pappa kommer in, han pratar snällt, till mig, lägger sin hand på mitt huvud, kramar mig vill skaka liv i mig, en gnista tänds, men en vind släcker den, den säger, han är inte för evigt...jag skakar bort känslan och fokuserar på hans trygga hand som vilar på min axel, men nu är endå nu. Ett bekant jag måste tända pannan hörs från han läppar.

Kvällen går vidare, mer gråt, jag blir matt o törstig. Resten av kvällen är borta, somnar oroligt, tänkandes på hur jag ska lösa detta, för solen är här och jag skäms för att visa mig. Ingen får se mig.

Helgens händelser påverkar fortfarande. Mina tankar surrar fortfarande kring det som hände. Jag försöker slita mig, idag skulle jag gå ut o arbeta, flytta den sista veden. Tar på mig kläder. Andra glasögon, jag är redo, jag försöker förbereda mig, me...

...nej inte filmen, som man kan tänka sig lite av den mer mänskliga karaktären, jag och min bror. Helgen hade varit jättebra med roliga grejer som Nordens Ark, äta massa god mat etc. Men så lördagkväll så kom jag lite på sne med min bror som van...

Mycket av mitt liv består av rädsla, den har styrt mig nu i flera flera och månader men nu har jag äntligen där jag vill ha den, nu får jag inte backa, då går allt bara dåligt, nu ska den bort, nu ska jag leva!   Dags för backlöpning! Huzzah! ...

           Idag har det varit segt, men jag har endå gjort vad jag kunnat och än är ju inte dagen över. Hittils har jag iaf, sovit bra, skönt, orkat upp o startat att baka en dubbel satts av http://www3.arla.se/Default.aspx?id=17653&RecipeI...

Jag tror att jag har någotslags hjältekomplex för, vart än jag går, ser och hör jag människor med problem. Allt jag vill göra är att gå fram till dom och lyfta deras börda, hur stor den än må vara. På något sätt tror jag att jag genom att hjälpa de...